”Hon, Lisbet, fått mest sin föda och uppehälle med det att hon lupit i vakstuga och bekänt på andra barn. Vistas alltid hos Wikmans Änka vilkens döttrar hon också intalt att de är förda, och där fått särkar och skor. Item penningar av kämnären Erik Ersson. Har kunnat hjälpa och stjälpa folk, anklaga och befria, som hon velat. Lupit på Norrmalm, och då hon kommit hem sagt att hon då och då fått en ny trollkärring. Samsat sig med barnen om det de skulle tala om inför Rätten.”

ur Närkespigans mosters vittnesmål i september 1676

Ett av trolldomsprocessenas mest omtalade vittnen växer upp på Södermalmen, i Katarina församling. Hennes familj bor på Höga-bergs-gatan i kvarteret Pelarbacken, och det är nu Katarina kyrka byggs, och även Södra Stadshuset (nuvarande Stadsmuséet).

Precis som idag är Slussen en byggarbetsplats år 1676. Och överallt på Södermalm reser man nya stenhus.

Historien om Lisbet, häxangiverskan, har fascinerat och skrämt mig sedan jag var tonåring. Och jag har genom åren försökt berätta den på olika sätt. Alltid med samma utgångspunkt, att just hennes historia har blivit mitt ansvar.

Våren 2021 kommer romanen Brinn! ut på Norstedts förlag. Den handlar om Lisbet och de andra i kvarteren runt Katarina kyrka, om händelser som hon var inblandad i, de Stockholmska häxprocesserna.