”Överallt gömda bakom nuets blanka fasader, hukar skuggorna av det förgångna. Överallt där vi går idag har generationer människor levt före oss, fötts och dött, älskat och hatat. Vi tänker väl inte så ofta på det – men någon gång kan det förflutna bli levande inför oss, de som en gång levt vid våra gator och i våra hus liksom tar sin stad i besittning igen.”

PER ANDERS FOGELSTRÖM ur HÄXORNA I KATARINA

Den här inledningen hade mig på kroken redan i femtonårsåldern. Mer förförisk än vinjetten till teveformatet Det okända… På trettio sidor lyckas författaren skildra händelseförloppet i de Stockholmska häxprocesserna året 1676, få till en dramatisk vändpunkt, beskriva de inblandade personerna och de sociala motsättningar – vilka han ser som en av förklaringarna till att ryktesspridningen börjar. En osentimental framställning, han skriver att de inblandade i häxjakten på Södermalm ter sig mer upptagna av grannfejder än av folktro och mystik. Det är också en läsning som öppnar berättelsen mot något annat än den om vittnenas hysteri och illvilja.

” ‘I skulle ha givit mig bättre mat.’

Häxprocesserna var nog också ett pigornas uppror.”

ur HÄXORNA I KATARINA

Det tog tid innan jag själv närmade mig handskrivet material från tiden. Jag började läsa om Lisbet när jag var tonåring och i tjugoårsåldern skrev jag en monolog om henne. Men att läsa ordentligt i arkiven, det har jag gjort först i samband med arbetet med romanen. Ändå kom jag en bra bit på vägen, då i början, när jag ville orientera mig. Bl a tack vare pocketboken Historia kring Stockholm. I den fanns en litteraturlista med titlar till varje avsnitt.

Där hittade jag Adlersparres Historiska Samlingar del IV och V, där delar av rättegångsprotokollen finns tryckta . De två banden fanns då på Stadsbiblioteket i Stockholm som referenslitteratur och gick inte att låna hem, så jag fick skriva av eller ta kopior. (Carl Björlings Katarina Skola och Bror Gadelius Tro och övertro i gångna tider I-II har jag också kryssat för med trubbig blyerts.)

Av allt jag läst om processerna i Stockholm är det fortsatt Per Anders Fogelströms text som påverkat mig mest. Den kunskap, det intresse och den omsorg med vilken denna stockholmsskildrare tog sig an uppgiften att beskriva ett så komplicerat förlopp, är imponerande. I andra texter vimlar det av faktafel och påståenden som får liv och upprepas. Men Fogelström har forskat själv, och han är oftast steget före, när jag tror mig hitta något nytt i källorna.

Här finns en länk till Fogelströms text, som ligger på nätet här.

En bok som jag däremot missade då var Märta Edquists Petrus Diderici Ahrenbecus och hans tid.

Våren 2021 kommer romanen Brinn! ut på Norstedts förlag. Den handlar om Lisbet och de andra i kvarteren runt Katarina kyrka, om händelser som hon var inblandad i, de Stockholmska häxprocesserna.