Läst om Lisbet, 2

”Givetvis hade de förvillade tjänarinnorna icke så länge fått driva sitt spel, om de icke i husbondsfolket haft stöd för sin förvillelse. Kanske vågade man inte annat än låta dem hållas. Det synes ha varit en fullkomlig terror barn och ungdom utövade i den olyckliga församlingen.

MÄRTA EDQUIST ur PETRUS DIDERICI ARENBECHIUS

Märta Edquist är en annan viktig källa. I en diger lunta Petrus Diderici Ahrenbechius, utgiven av Katarina pastorexpedition 1939, skriver hon om Katarinas förste kyrkoherde. Hon berättar om kyrkobygget som tar sin början under 1650-talet, och om hur den nya församlingen bildas under samma tid. Hennes underlag är ett omfattande arkivarbete.

Eduist är en doldis men har skrivit många titlar. Född i Göteborg och utbildad vid Kjellbergska flickskolan, senare vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm. Hon arbetade som lärarinna och skribent, åren 1920-48 var hon prästfru i Katarina församling, gift med komministern Carl Edquist.

En förvillad och vanartig piga?

Citatet ovan om de förvillade tjänarinnorna, hör inte till höjdpunkterna i hennes bok. Häxprocesserna som i hög grad berörde Katarina församling, döper hon till ‘den andliga farsotens år’. Jag gissar att hon var alltför välvilligt inställd till församlingens präster, vilka ju deltog aktivt i vakstugor och förhörde vittnena. Hon verkar inte vara ensam om att se tidens galenskap som ungdomens galenskap.

Kanske var det med tanke därpå, som ärkebiskop Johannes Basius i brev till borgmästare och råd år 1679 angående tillsättande av ny kyrkoherde i S:ta Catharina, som en behjärtansvärd synpunkt vid valet framhöll, ‘att församlingen består mycket av ungdom och enfaldigt folk, som behöva att flitigt i sin kristendomsskap informeras’

MÄRTA EDQUIST ur PETRUS DIDERICI ARENBECHIUS

Några nyckelpersoner i trolldomsprocesserna förekom också i en annan konflikt, som Edquist berättar om. När jag äntligen började läsa hennes bok, (efter att fått tips om den från Stadsmuseet), förstod jag hur mycket information hon hade utvunnit av kyrkoarkivet. Jag blev också intresserad av hennes skildring av den stora striden, en långvarig konflikt mellan prästen Ahrenbechius och några inflytelserika medlemmar i församlingen, som ville få honom avsatt. Några personer som förekom i den striden, återkom tjugo år senare som undertecknare av en böneskrift till Kungen. Den skickades av engagerade och upprörda föräldrar som nu såg sina barn förda till Blåkulla, av häxor.

Mer om det går att läsa här!

Våren 2021 kommer romanen Brinn! ut på Norstedts förlag. Den handlar om Lisbet och de andra i kvarteren runt Katarina kyrka, om händelser som hon var inblandad i, de Stockholmska häxprocesserna.

lisbetac

Lämna en kommentar