Vakstugan var en plats som Lisbet och de andra pigorna på Södermalmen ofta besökte. Det var inte ett ställe utan det hölls vakstugor i många gårdar, och både stallmästare Getrop och hökaren Hindrich Abrahamsson, samt hökare Lindh är exempel på församlingsbor som anordnade vakstugor. Även Ryttmästare Peder Grå höll vakstuga i sin gård i kvarteret […]
Läs mer
(ur Historiska samlingar, Adlersparre, del V.) Hustru Karin berättade först, att Lisbeta Carlsdotter, gåssen Michel Jacobsson, Myrans pigor, och Hindrich Abrahamssons Kerstin är upphov till detta oväsende om Blåkullafärden och barnaförande, havandes de begynt en och annan derföre beskylla. De har hållit vakstugor här och där på bägge Malmarna, och helst hos Hökaren Hindrich Abrahamsson, […]
Läs mer
Rättegångarna har pågått i kämnärsrätten och dödsdomar har utfärdats av hovrätten. När den kungliga kommissonen, bestående av både andliga och värdsliga, tillträder sitt förordnande i juni 1676, utfärdar de ytterligare tre dödsdomar. I september sker en vändning, nu skärps tonen i förhören med vittnena. När ett barnvittne, en stadsvaktsdotter, bryter samman resulterar det i att […]
Läs mer
”Jag är ingen trollkärring, om än hundra bispar och präster säger det om mig, så är jag ändå fri” sagt av Anna Sippel i hovrätten Anna är alltså syster till Britta Sippel och dotter till den tyske föreståndaren för Bollhuset på Slottet (vars syssla var att hålla reda på racketar och bollar bl a). Hon […]
Läs mer
Margareta är 24 år gammal och född i Finland, Merimasku socken. Hon är piga i kammarförvanten Trippelfuss gård i korsningen Bondegatan och Gamla Tullportsgatan (Östgötagatan). Det har hänt mig att tokiga pigor söker upp mig för att berätta om sina stordåd. Pigan hos Trippelfussen satt mittemot mig i vakstugan en hel kväll och upprepade gång […]
Läs mer
”Brinn! kan inte läsas på ett enda sätt, romanen är vildare än så. Vår tids konspirationsfantasier ryms också här, drömmen om att med ord styra världen, ”det sneda är ännu mera sant”. Men djupast är nog den stora vreden.” Ulrika Milles recenserar Brinn! För SVT Kulturnyheterna. ”Romanen ”Brinn!” är ingen moralitet eller nykter skildring av […]
Läs mer
”- Hur ska jag tänka då? sa Getrop, jag tänker väl inte bara på mina egna barn, utan på hela församlingens barn! De plågas av Näslösan och kanske av andra hustrur med? Så hur vill ni att jag ska hålla det stilla? Ska jag be Djävulen att inte förföra och plåga våra stackars oskyldiga barn?” […]
Läs mer
September 1676. Det är nu Närkespigans moster, Karin Eriksdotter, lämnar sitt långa vittnesmål. Mosterns vittnesmål är intressant ur många aspekter – t ex för att det rymmer en annorlunda variant av berättelsen om ett barn som vittnar. Innan mostern avlägger sitt vittnesmål, hösten 1676, har följande hänt: Närkespigan Brita uppmanas av Lisbet Carlsdotter, Myras pigor, […]
Läs mer
Mössmakerskan börjar med att klaga över det, hon vill hem säger hon, och Presidenten frågar henne hur hon tänker att det ska gå till, när hon är anklagad för så grova brott? ur romanen Brinn! Anna Månsdotter är mössmakerska och bor på Tullportsgatan (nuvarande Östgötagatan). Hon är gift med Christian Sessman, som enligt mantalslängden äger […]
Läs mer
”Själva roten och upphovet till det onda synes ha varit en tolvårig pojke från Gävle, lydande namnet Johan Johansson Grijs, som fört trolldomsraseriets smitta med sig till huvudstaden. »Gävlepojken», såsom han brukar benämnas i samtida rättegångshandlingar, var en illa känd lymmel med sällsynt dåligt påbrå. Hans mor hade nämligen nyss förut för trolldom, dubbelt hor och blodskam […]
Läs mer
I Lisbet Carlsdotters kvarter 