(ur Historiska samlingar, Adlersparre, del V.) Hustru Karin berättade först, att Lisbeta Carlsdotter, gåssen Michel Jacobsson, Myrans pigor, och Hindrich Abrahamssons Kerstin är upphov till detta oväsende om Blåkullafärden och barnaförande, havandes de begynt en och annan derföre beskylla. De har hållit vakstugor här och där på bägge Malmarna, och helst hos Hökaren Hindrich Abrahamsson, […]
Läs mer
”Brinn! kan inte läsas på ett enda sätt, romanen är vildare än så. Vår tids konspirationsfantasier ryms också här, drömmen om att med ord styra världen, ”det sneda är ännu mera sant”. Men djupast är nog den stora vreden.” Ulrika Milles recenserar Brinn! För SVT Kulturnyheterna. ”Romanen ”Brinn!” är ingen moralitet eller nykter skildring av […]
Läs mer
”Själva roten och upphovet till det onda synes ha varit en tolvårig pojke från Gävle, lydande namnet Johan Johansson Grijs, som fört trolldomsraseriets smitta med sig till huvudstaden. »Gävlepojken», såsom han brukar benämnas i samtida rättegångshandlingar, var en illa känd lymmel med sällsynt dåligt påbrå. Hans mor hade nämligen nyss förut för trolldom, dubbelt hor och blodskam […]
Läs mer
De oroliga föräldrarna som skriver böneskrifter till kungen, är de verkligen drabbade av en smitta från Gävle? Och är det just församlingens unga som är enfaldiga och lättpåverkade? Vilket kyrkan senare ska ange som förklaring till händelseutvecklingen. Eftersom dokumenten med underskrifter finns bevarade bland rättegångshandlingarna, går det att se vilka församlingsmedlemmar som drev på att […]
Läs mer
”Givetvis hade de förvillade tjänarinnorna icke så länge fått driva sitt spel, om de icke i husbondsfolket haft stöd för sin förvillelse. Kanske vågade man inte annat än låta dem hållas. Det synes ha varit en fullkomlig terror barn och ungdom utövade i den olyckliga församlingen. MÄRTA EDQUIST ur PETRUS DIDERICI ARENBECHIUS Märta Edquist är […]
Läs mer
”Överallt gömda bakom nuets blanka fasader, hukar skuggorna av det förgångna. Överallt där vi går idag har generationer människor levt före oss, fötts och dött, älskat och hatat. Vi tänker väl inte så ofta på det – men någon gång kan det förflutna bli levande inför oss, de som en gång levt vid våra gator […]
Läs mer
I Lisbet Carlsdotters kvarter 