”Jag måste förklara att allt inte hände samtidigt. Att det började långt tidigare än vi tror, för längesedan, ja, kanske redan för två år sen.”

Ur romanen Brinn!

Vem sprider smittan från Dalarna till Stockholm? Jo, Gävlepojken!

En väl inarbetad öppning i berättelsen om häxprocesserna i Stockholm låter så här:

En pojke kommer till Stockholm från Gävle, där hans mor har blivit dömd som häxa. I och med Gövlepojkens ankomst börjar ryktena gå bland barnen på Södermalm, om trollpackor som tar dem till Blåkulla.

Det kommer en pojke från Gävle, men innan dess har andra redan anklagat Brita Sippel för trolldom. Året innan, i juli 1674, går en flicka till Södra förstadens kämnärer och säger att det finns en murarhustru på Tjärhovsgatan som flyger henne till Blåkulla. Den här gången får anklagelsen inget fäste. Barnet skickas till Danviken, tillsammans med en piga som ska sova hos henne om nätterna, när hon är orolig. Hon får bättre kost. Murarhustrun på Tjärhovsgatan, som rådmännen misslyckas (eller undviker) att identifiera, är så klart Brita Sippel. Samma Brita som året därefter blir förstahandsvalet när grannskapets barn och vuxna utser en trollkona.

Hur vi väljer att besvara frågan om hur det börjar kommer att prägla hela berättelsen. Att trolldomsryktena sprids som en barnsjukdom från Gävle till Stockholm, via en smittad pojke, Gävlepojken, är mer än en spännande inledning – det är en del av en myt – fortfarande flitigt citerad – som tjänar både kyrka och stat. Det är vittnena som bär ansvaret för de oskyldigt dömda och avrättade kvinnorna.

Våren 2021 kommer romanen Brinn! ut på Norstedts förlag. Den handlar om Lisbet och de andra i kvarteren runt Katarina kyrka, om händelser som hon var inblandad i, de stockholmska häxprocesserna.